Det traditionella tillvägagångssättet för musiker som tolkar historiska noterade musikverk innebär att de använder sin instrumentalteknik för att efterlikna tidigare upplevda versioner av dessa verk. Den här processen har sin grund i en föregivet positivistisk ”klassisk” tradition där vissa ljudalstrande tekniker uppfattas som standard, och tas för givna när det gäller att uppnå en godkänd tolkning. Även viss nyskriven konstmusik väljer att placera sig inom denna klassiska tradition och ta samma förutfattade koncept som givna. Men det finns också en parallell linje inom noterad experimentell musik exemplifierad av sådana tonsättare som Cage, Cardewe och Ferneyhough, där varje verk snarare betraktas som tabula rasa, och där konventionella tekniker för tonproduktion och synen på autenticitet utmanas och ifrågasätts. Här förväntas musikern istället tolka symbolerna på papperet direkt utifrån sina egna musikaliskt informerade kunskaper och kontexter, i syfte att producera musik som utgår endast från det aktuella stycket, genom speltekniker som genereras utifrån verkets egna specifika behov.
Trots att utbildningen av klassiska instrumentalister lär ut speltekniker som passar till många former av musik, utelämnas dessa sistnämnda metoder och speltekniker nästan helt. Detta är förståeligt utifrån ett perspektiv som
anser att musikerns uppgift är att upprätthålla de institutioner som befäster den historiskt etablerade konsertkulturen. Men därmed utelämnas det kritiska tänkande som har potential att leda till utveckling och förnyelse av fältet.
Tillbaka till framtiden! är ett kollaborativt och interdisciplinärt konstmusikprojekt som reflekterar över de skillnader och likheter som finns mellan olika tolkningsmetoder av å ena sidan nyskrivna musikverk, å andra sidan musikverk som har skrivits under andra historiska perioder. Forskningsgruppen kommer att fokusera på gemensamma nämnare inom konstnärligt musikaliskt tänkande genom tiderna, samt på vilka sätt sentida landvinningar inom både musikalisk och konstnärlig forskning skulle kunna bidra till en modell för en expanderad, konstnärligt normkritisk tolkning av historisk noterad musik. Med hjälp av forskningstekniker kring maktstrukturer och autenticitet hämtade från bland annat feministisk teori, hermeneutik, musikvetenskap och
översättningsteori kommer de deltagande musikerna att kunna skapa både interpretationer och nya konstverk som undersöker konventionerna runt framförandet av historisk noterad konstmusik.
Många tonsättare och musiker har tidigare skapat verk som baserats på äldre musik, och ännu fler har skapat arrangemang av historiska musikverk. Detta projekt kommer att identifiera och utforska alternativ till båda dessa sätt att appropriera befintliga verk. Såväl forskningsgruppens egna erfarenheter inom ny musik, som de tvärkonstnärliga verktyg som adopteras och utvecklas under projektets gång, kommer att appliceras vid tolkning och framförande av historiska musikverk.
Projektet kommer rent praktiskt att utgöras av interna och externa seminarier, workshops samt nätbaserad dokumentation och kommunikation vid sidan av offentliga framföranden av de musikverk som utgör resultatet av denna forskning. Den kunskap som genereras kommer att bidra till en modell för konstnärligt normkritisk tolkning av äldre konstverk, med syfte att skapa en kritisk dialog kring musikalisk praktik och konstnärliga forskningsmetoder – något som i sin tur kan stärka och bidra till reflekterande tolkningar inom noterad musik såväl som inom andra konstnärliga fält.