LAPPRI
Viljan att kunna spela en melodi har ofta överskuggats av människans förmåga att lära sig ett instrument. För att lära sig ett instrument krävs tålamod, uthållighet och tid, därför har det genom historien uppfunnits olika tingestar som kan framföra musik utan särskilda förkunskaper, exempelvis speldosor. På de små speldosor som du hittar i leksaksaffärer och museibutiker är utrymmet begränsat – en kam med 18 tungor/toner, en vals med en omkrets på ca två cm
För att få plats med ett klassiskt stycke på en sådan speldosa krävs att stycket arrangeras om. Nytolkas. Läses på ett sätt, där musikens mest bärande beståndsdelar lyfts fram. Allt onödigt lull-lull skalas bort och kvar finns temat och känslan av musiken.
I mitt stycke Lappri – für George (vln, speldosa, metronom, ljudfil) har jag använt två speldosor som spelar Ludvig van Beethovens Für Elise. Den ena av dem är något defekt, vilket gör att vissa toner uteblir, blir ostämda, att missljud uppstår.
Båda speldosorna går i g-moll, inte i originaltonartens a-moll, de spelar det inledande sekundtemat två gånger mycket likt Beethovens original, men som för att slippa alla originalets staplade oktaver avslutas frasen med att i sekvenser kadensera tillbaka till grundtonarten. Istället för spänning, avspänning.
För att kunna framföra stycket behövde jag både hitta ett lämpligt sätt att notera speldosestämman, men också hitta ett sätt att kontrollera speldosans förutbestämda spelsätt. Speldosorna är inneslutna i runda metallburkar med uppstickande vevar som vevas medurs. Liksom en klocka delade jag in speldoseburken i 60 delar, som minuter, där varje tons position fick ett nummer som motsvarade ett minuttal. Tack vare detta kunde jag notera speldosans ton i traditionell notskrift kombinerad med ett minuttal ovanför som visar vevens position för att spela tonen.
Som komplement till de mekaniska speldosorna använder stycket också en Metronom. Melzers metronom uppfanns och användes under Beethovens livstid och han är en av de första tonsättarna att använda metronomtal i ett stycke. Metronomen skapar en brygga mellan musikmaskinen speldosa och musikinstrumentet violin och genom att använda den vid framförandet av musiken synliggörs det pulshållande arbete som vanligtvis inte märks vid framförandet av kammarmusik.
I violinstämman har jag arbetat med speldosornas material och på olika sätt ”filtrerat” dem. Jag har både arbetat analytiskt materialmässigt med tonerna och tonföljderna i speldosorna, men också lyssnat på inspelningar av speldosorna där jag spelat i olika tempi, från mycket snabbt till mycket långsamt.
Till stycket hör också en ljudfil där jag lagt inspelning av speldosorna på två separata spår. Speldosorna spelas i samma tempo, men eftersom den ena är defekt skiljer sig toner och längd på frasen åt. Inspelningen är transponerad nedåt två oktaver och speltiden är utsträckt. Detta skapar ett större fokus på de artefakter som uppstår och de olika tonernas karaktär.